Camilla

13 maj 2009 17:01

Så fint av dig att dela med dig av detta, väldigt starkt gjort och det är alltid bra att släppa ut sånna här känslor, inte gå och bära på det ensam.

Alldeles säkert bär fler liknande tankar och känslor som du, men kanske ska du prata med någon som kan hjälpa dig?
I alla fall ta upp detta med pappan till din dotter, eventuellt kanske han kan ställa upp bättre om du behöver?!! Det är jätte viktigt att du får stöd och hjälp om du känner såhär så att du kan vända och bli stark igen. Det är inget nederlag att be om hjälp, utan en styrka som är alldeles för få förunnad!!! Alla vet att det är jobbigt att vara förälder, speciellt om man är ensam! Våga dela den bördan! Du behöver inte alltid bära allt själv, gå på knäna, då kommer du inte orka vara den du vill.
Genom att tänka på sig själv tänker du också på din dotter, för hon behöver jue dig när du är stark och mår bra. För henne är du värd att må bra, vad det nu innebär!

Kram på dig tjejjen! /Camilla

Linda

13 maj 2009 17:12

Hejj Camilla ! :)

Klart jag delar med mej känns mycket bättre när man får skriva av sig och man får som du nu gjort en komentar om tips och råd för att man ska må bättre TUSEN tack för det tjejen :)

Ja jag funderar på att gå och prata med någon kurator eller något sånt har jue haft det jobbigt en längre tid nu mycket bråk ochg tjafs och mycket att oroa sig för det är väl kanske det som börjar smyga sig på mig nu kanske är därför jag mår dåligt nu och är nere och ledsen jag vet inte !
Jag vet bara att jag MÅSTE börja må bättre om jag ska klara av att vara en bra mamma till min underbara dotter !

Men barn ska också veta att man ibland kan vara ledsen , arg , sur , glad ja alla känslor dom ska veta att dom också får vara det att det är Okejj om man har en dålig eller bra dag !
men kanske inte så ofta som jag har kanske...

TACK så mycket för dina tips och råd och att du bryr dig om mej det värmer jätte mycket :)

Många kramar till dej tjejen !

Camilla

13 maj 2009 20:01

vad är det för tjafs och bråk du hamnar i? Vad är det för oro du går och bär på? Finns det någon du känner att du kan prata om sådan med? Eller har du tagit upp med pappan / dina föräldrar att det är jobbigt nu så att du får avlastning ibland och stöttning...

Självklart är det viktigt att barn får se, känna och uppleva olika sinnesstämningar, där är det bara du som kan säga i ditt hem vad som är lagom och känns rimligt. För det är inte bra om det blir för mycket heller, just eftersom barn inte förstår varför är det lätt att dem tar på sig mammas (eller även andra dem står nära som pappa...) smärta och oro. Därför är det viktigt att inte visa för mycket heller. Men absolut, alla kan gråta och det är okej! För barn och för vuxna!

Jag är alldeles säker på att om och den du väljer att anförtro dig åt, hur mycket du väljer att berätta för vem är upp till dig, kommer att förstå och vilja hjälpa!
Men tror att det kan vara viktigt för såväl dig själv som för någon som står dig och din dotter nära att få veta om hur du känner och mår. Det är ingenting du ska känna att du måste klara av ensam!

Har inte följt bloggen så länge och vet inte hur ni har det med umgänge och kontakt, men man är alltid två om ett barn! Det gäller både det som är roligt och fint och det som kan vara tungt och jobbigt.
Så belasta dig inte mer än vad du behöver! Du har rätt att säga till om fördelningen är orätt, även om det gäller en stund nu bara då du behöver mer utrymme för att må bra. Detta gäller vare sig man bor tillsammans eller inte, för även då kan det bli lite vingligt med vem som gör vad :)

Ta hand om dig! Det är inte fel att tänka på sig själv även när man är förälder, det är viktigt att komma ihåg tycker jag! För mår man inte bra som förälder så mår inte heller barnen/et bra och man fungerar inte så bra som man vill.

Styrke kram /Camilla

Linda

13 maj 2009 20:57

Tjafs och bråk har det varit MYCKET mellan mej och tösens pappa (och framför allt hans nya sambo) där har det varit mycket bråk och tjafs om umgänge och allt sånt !

Jag vet inte vad det är för oro rikigt men det är så mycket som varit med bråk och tjafs som fortfarande finns kvar inom mej som inte rikigt vill släppa taget än !

Jag har gått och pratat med en pyskolog förut men det rann ut i sanden jag tror att jag ska söka upp henne igen och boka en ny tid!
Nej nej pappan kan jag INTE tala med han förstår inte alls ! Om jag skulle säga att jag inte orkar fullt ut just nu så vänder han det emot mej på en gång som VANLIGT !
Så har han ALLTID gjort ! Det är därför det har varit så mycket bråk mellan oss tyvärr !

Nej GUD nej dom får ABSOLUT inte känna att det är deras fel att mamma / pappa är ledsen och nere men det har jag ALLTID varit noga med när det gäller min tös att om jag är arg / Ledsen / sur eller ja något sånt och hon ser det så är jag ALLTID noga med att säga till henne att det INTE är hennes fel och om det är hennes fel så får hon veta det också !

Kramar till dej tjejen !

Camilla

13 maj 2009 21:46

Usch då så jobbigt och tråkigt att det varit så! Var beror tjafsen om umgänge på? Mer/mindre med tiden, avstånd eller grundar det sig i era sårade känslor inför varandra?

Det verkar bli allt vanligare med den typen av situation, man skaffar barn, det håller inte och en eller båda träffar en ny innom en tid... Klart att sådan oro kan hålla i sig. Kan ni träffas/ringa pch prata med varandra någonstans så att ni båda få bearbeta detta? (hur länge har det pågått?)

Ja men det låter bra, då har du en kontakt i alla fall.(:

Hur menar du att pappan brukar göra - det låter inte alls bra. Kan han inte ha vuxit till sig, eller kunnat bearbeta och komma över det värsta från er separation så att han kan förstå och känna att han kan ställa upp för dig och er dotter? För det är även hans ansvar att ta hand om henne, speciellt om du mår så pass dåligt nu! Då måste han kunna kliva in och ta mer ansvar så att du får tid och rum att må bra! Någon form av lösning måste man ändå kunna komma överens om, för han kan inte lämna dig allena med ett barn han lika delaktigt satt till världen!

Jo inte tror jag att du lägger skulden på henne, det finns inte många föräldrar som gör det! Men barn tar gärna på sig den ändå tyvärr, även om man kanske talar om för dem att det inte är deras fel. Detta är ingens fel, det blir så av någon anledning. Liksom föräldrar känner för och med sina barn känner också barnen för och med sina föräldrar!

Ta hand om dig nu! / Camilla

Linda

13 maj 2009 22:13

Nej men jag vet inte varför det blivit som det blivit faktiskt !
Mycket blandade känslor och avundsjuka och svårt att acceptera varandra för vad man är och inte är !

Dom enda gångerna vi kan prata RIKIGT är när vi är på besök på familjerätten annars så är det svårt att få en bra dialog med tösens pappa för det mesta så rycker han på axlarna åt det mesta och sånna klarar jag inte av att prata med !

Nej han är inte speciellt mogen av sig !
Han har inte rikigt vuxit in i sin roll som pappa ännu han är GANSKA bra på att tänka på sig själv först och främst sen kommer tösen !
Även fast han TROR att han tänker på henne så gör han inte det !
Han ställer upp med umgänget det gör han det har han ALLTID varit bra på att träffas sin dotter men om man ber om den misnta lilla hjälp som tex pengar eller något sådant så får man äta upp det sen också det är fel av mej att fråga om han kan stå för matsäcken till sin dotter för under 100 lappen när hon ska åka bort över dagen med dagis !
Det tycker han underhållet och barnbidraget ska gå till även fast han OCKSÅ har dagis !
Någon form av lösning ?
Tro mig vi har försökt vi har gått på familjerätten i över 4 år nu vi har haft möten med både familjerätt , familjecenter osv !
men INGENTING som hjälper vi står och trampar på samma punkt hela tiden !

Många kramar till dej !

Camilla

14 maj 2009 08:41

Hur kommer det sig att ni träffade varandra och blev ett par? För det har ni varit en gång? De bra egenskaperna och sakerna ni såg i varandra då finns alldeles säkert kvar, bara det att de negativa sakerna som avundsjuka och att man inte längre accepterar varandra ligger i vägen nu med de sårade känslorna i att det tog slut...

Vad är det som DU känner avundsjuka inför och har svårt att acceptera?

Personer som gör på det sättet när man pratar om känsliga saker, rycker på axlarna, avfärdar eller nästan inte verkar bry sig gör sällan det av illvilja. Dem fungerar bara så helt enkelt. Vi har alla olika sätt att reagera på och visa känslor, en del svär, andra skriker, några gråter osv. Har du sagt det till honom och frågat varför han gör så? Kanske är han inte medveten om detta utan det är en del av den han är… Däremot kanske han kan jobba på det så att ni kan få en bättre dialog med varandra? (men då är det viktigt att komma ihåg, han kanske känner det samma inför någonting som du gör eller säger vilket han mycket väl kan ta upp då)

Hur menar du att han sätter sig själv före dottern? :s Hur är deras relation, berättar han eller dottern någonting om sin tid tillsammans? Hur är din bild av honom som pappa? Och hur skulle du önska att han vore med henne istället??

Ni kanske behöver prata om vad som gäller med allt kring utgifter och liknande. Vem som står för vad, vad som igår i underhåll, vad som ni ska dela på osv.

Vad jag tror är att ni båda behöver fundera över vad ni vill ha sagt och hur ni vill ha det.
För om du känner som du gör och situationen är sådan, ja då kan knappast han vara nöjd han heller? Träfas bara ni två och prata ut om allt. Vad som i så fall är viktigt är att båda går med inställningen om att vara helt och fullt ärliga emot varandra och att ni litar på varandra. Ni är ändå föräldrar till samma barn och det är viktigt att ni båda tänker på och känner det, ni kommer dela det här resten av livet!

Det spelar ingen roll vilken väg man går om man inte vet vart man ska :) Vet du vad DU vill är det lättare att göra det tydligt för andra. Förhoppningsvis vill ni båda att det ska vara så bra som möjligt och kan då hjälpas åt att få det så! /Camilla

Bella

14 maj 2009 13:48

DU DUGER SOM DU ÄR pöllan!!! :D
mer än väl! TÄNK hur mycket du har uppnått på dina 22år!! Och tänk vad lååångt du har kommit om man jämför med andra i samma ålder! Se på mig:P Vet inte vart jag vill bo, ingen utbildning, ingen karslok, inget fast jobb, inga barn! haha usch va hemskt de där lät! =)
Det är lätt att hamna i ett negativt tankemönster men det där sitter ju tyvärr i än själv! man har för höga krav och jämför sig med andra, men vilka jämför man sig med egentligen?? är det rimligt? är de dom i samma ålder eller är de 30-40åringar som hunnit med att få dubbelt så mycket erfarenhet av livet (socialt osv).
Det här är inget jag förespråkar i vanliga fall men eftersom jag gått igenom detta själv och nu mår bättre än någonsin så rekomenderar jag de! Antideprisivt!! (ska helst ätas i 6 men jag åt i 3-4) Man får känna hur det känns att må bra, vara lycklig, glad och bekymmerslös (småbekymmer alltså som egentligen är "onödiga") Under tiden så tar man omedvetet avstånd från onödiga "må dåligt" saker oxå. När man sedan slutar så vill man fortsätta leva i lycka, problemen blir automatiskt mindre och man inser att man faktiskt är rätt bra som man är:)
Vi väljer inte allt som händer i våra liv och vissa personer kanske man inte kan välja bort heller men mår man dåligt så är det INGET fel att be om hjälp om det finns att få!!!
För mår man bra så gör dom runtomkring likaså, och mår dom bra mår du bra/bättre...
Snurrigt de här =)
Jag vet att du fixar de här! Är det något jag tänker när jag tänker på dig så är det potensial! Jag är helt övertygad om att du kommer bli nått stort, de har jag varit ända sen vi jobbade på rosen den där första sommaren!!
You goo girliee och glöm inte allt de fina som finns i ditt liv!! :D
Pusspuss

Linda

14 maj 2009 16:47

Tack Gumman :)

Ja jag mår lite bättre nu idag faktiskt hade nog en dålig dag i går bara dom brukar komma ibland tack och lov är dom inte så ofta :)

Fick reda på idag av chefen på Rosengården att jag ska jobba natt hela sommaren det var jue lite mindre kul kanske :)

Kommer sakna dej jätte mycket i sommar :(
Puss PuSS !!