Sebastian

10 mars 2009 18:19

Så synd att hon kommer hem till dig och är lite kinkig! Kanske går hon igenom en period i livet? Omställningen mellan att byta hem?
Känslor och tankar inför situationen som råder, alltså att mamma och pappa bor på olika håll, att det är (?) en konflikt, kanske en massa känslor som hon inte vet om hon "får" ha?

Det är svårt för barn att sätta ord på sina känslor, men kanske finns något sätt du kan komma tillrätta med vad det är som försigår inom henne så att du/ni (du och pappan) kan hjälpa henne med det så hon slipper känna så? Att hon vet att det är okej :)

Tanken slog mig då du påpekade att det kanske var svårt iom att hon nyss kommit därifrån...

Så tråkigt att du verkar känna dig kritiserad till följd av det! Ingenting du rår över, människor av alla åldrar kan ha dåliga dagar eller mycket i huvudet ibland, utan att någon utomstående kan påverka detta.


Hur är situationen och hur känner du inför att inte bo med pappan till ditt barn? ALltså om du känner dig bekväm med att berätta om detta!!!

Önskar dig lycka till och att allting löser sig till det bästa för er!
Mycket fin och trevlig blogg, ser fram emot fortsatt läsning! Mycket modigt att dela med dig ditt liv på ett så fint sätt :)
//Sebastian

Linda

10 mars 2009 18:58

Hejj Sebastian :) Kul att du komenterade min blogg med en massa bra saker :)

Nea har haft det väldigt jobbigt i 4 år nu mycket bråk och massa otrevliga saker som hon mått dåligt av dock ingenting jag kunnat påvärka !
Svårt när det ska vara så vill inte gå in nå närmare på hur situationen varit vill inte peka ut någon person i detta !

Det kan bero mycket på att hon inte vet rikigt hur och om hon kan slappna av på båda ställerna att hon går på helspänd och inte vet om hon får säga "si eller säga så"
För då kanske hon gör någon arg eller ledsen
Svårt att kunna förstå vad som rör sig runt i en 4årings huvud dagligen !

Jag kan VERKLIGEN känna mig krisiserad och att jag har ögon på mig om jag gör det minsta lilla fel så får jag skit för det också !
Så har det varit väldigt länge nu att man får försöka tänka på vad man gör och säger för att folk inte ska få reda på det !

Jag har absolut inge känslor för att vi bor på olika håll han har sitt liv där borta och jag har mitt här hemma visst har det påvärkat många negativt men också lite posetivt
Jag tror inte Nea rikigt tänker så att "om mamma och pappa bodde ihop" hon har så liten när vi bestämde oss för att gå skilda vägar så hon har inget som helst minne av det
då hennes pappa har en ny tjej som har funnits med sen tösen var 2 månader gammal så är det jue det enda hon vet om nu också !

Jag tackar och bockar så mycket och tackar för komentaren och hoppas du fortsätter besöka min blogg och gärna komentera igen :)
Ta hant om dej nu
Många kramar till dej

Sebastian

10 mars 2009 20:04

Så tråkigt att höra att hon haft det svårt och att du inte tycker du kunnat göra någonting! Måste vara jobbigt att ha det så oroligt runtomkring sig!
Nej så klart, du ska inte behöva känna att du pekar ut någon! Men om du känner att någon/några påverkar så negativt kan det vara viktigt för såväl dig som för din dotter att det kommer upp och reds ut. Framförallt för att få stop på det så att ni kan må bra!

Hur är det hos dig respektive pappan menar du? Vad är det hon inte får säga? Om det är så att hon inte får p.g.a något så kan detta påverka henne negativt och framförallt hennes trygghet och självkänsla!
Detta låter mycket oroväckande tycker jag!

Vad är det som du "gör fel"? Varför skulle någon säga det? Vad har någon annan med det att göra för det första?

Så skönt för er att ni klarat upp den biten bra och att din dotter inte behöver leva under och uppleva ett svårt uppbrått! Hur fungerar det med att han har en ny? Går din dotter och hon ihop? Så att inte det är någonting som påverkar negativt.
Har du och pappan en öppen dialog och ni känner förtroende för och kan prata med varandra?

Trevlig fortsättning på kvällen!
//Sebastian

Linda

10 mars 2009 20:16

Ja det är och har varit väldigt jobbigt !
Men många saker som har blivit bättre också men MYCKET som fortfarande pågår även fast man kommit överrens om att det ska upphöra!

Det är jue igentligen inte bara hos sin pappa hon kanske känner att hon måste vakta sin tunga det är även hos mej men ingenting som jag har uppmuntrat henne att göra utan hon har valt det själv här hemma hos oss pratar vi om ALLT pappa henens hans nya tjej och deras hund och ja allihopa och hon VET att hon får prata om dom också men hon känner kanske att hon inte vågar jag vet inte varför svårt att förstå hur hon tänker det vet jue bara hon själv

Ja jag gör mycket fel tydligen
Vad vet jag inte rikigt men det första minsta lilla fel jag gör MÅSTE kollas upp och det ska tas reda på OM det får vara så och HUR det kan få vara så !

Nej jag har verkligen försökt nu på sistone bitit ihop försökt att inte bry mej så mycket om allt som jag brytt mej om saker som varit och fortfarande är även fast vi kommit överrens om att det INTE ska vara så

Jag och Neas pappa har haft det jobbigt vi har inte kunnat prata alls med varandra utan att bråka (ABSOLUT INTE framför tösen det har jag varit noga med)
Men det är nu på sistone som vi har kunnat börja prata med varandra men det är fortfarande inte rikigt rikigt bra men man får ta en dag i taget och vara nöjd och glad för det lilla som iaf fungerar :)

Tack för ditt stöd
Kramar till dej

Sebastian

11 mars 2009 09:06

God förmiddag!

Du är väldigt vag med vad som händer fast en överenskommelse mot det finns? Vem/vilka gäller denna överenskommelse och vad innefattar den? Var det vad som skadade din dotter och som skulle undvikas eller missförstår jag då?

Vad är du rädd att hon inte får prata om hos sin pappa? Har du en sådan oro tror jag det är bra att konfrontera honom med detta eller på något sätt ta upp det för diskussion. Det är viktigt att din dotter är tillåten att prata och känna utan att någon säger till henne om detta!!

Vad är det för någon som "kollar upp" dig? Varför har du känslan av det? Låter väldigt underligt.

Så skönt att din och pappans relation är på väg att stärkas så att ni kan prata med varandra! Det är jätte viktigt att det fungerar, för såväl er som för er dotter!
Jätte starkt att jobba på det och ta några steg i taget. Separationer är svåra för alla inblandade så det är verkligen starkt och bra!

Önskar er en trevlig dag!
//Sebastian